För några veckor sedan åkte jag och en kompis ut en sväng för att dels kolla vårfåglar och målet var Immarviken vid Rossholm, Hållnäskusten. Ett ställe jag inte varit till förut. Turen började bra med först en sväng till Ledskär och tittade efter vårfåglar. Vi hittade några tofsvipor, starar och gäss.
Därefter drog vi till Källarberget och tog lite fika med utsikt över Eggegrund och kniven.
Ett ställe som ska utforskas mera men den här dagen var det Immarviken som var målet. Så vi körde lite GPS sightsing dit. Alltid kul att hitta nya vägar och ute i Hållnäs finns det många vägar….
Vi parkerade och traskade ner till Immarviken och spanade in läget. Lite stark sol men man får ju vara lite uppfinningsrik istället och sitta och njuta av vyerna. På vägen ner var det en stor myrstack där det var full fart!
När vi kom ner till havet var det full fart på vågorna .
I det starka solljuset letade jag häftiga isformationer på vattenpölarna.
Efter det blev det till att leka med nd filter och längre slutartider och vatten.
Sen hittade jag några havtornsbuskar som hade blivit alldeles isiga av vattnet som stänkt upp.
Efter det sket det sig helt och hållet. Jag skulle därifrån och kände noga efter så jag hade stadigt under fötterna. Men icke sa Nicke! Ett tu tre så bara försvann fötterna under mig och jag drog omkull med kamera och allt. Armen fastnade ovanpå en sten och jag försvann ner. Jag kände hur det bara hoppade till i axeln och det gjorde så jä—la ont! Men efter vad som kändes en evighet så kom jag upp och det gjorde sååå ont. Jag fick sitta och vila och lugna ner mig. Ont gjorde det men visst några fler bilder skulle jag nog kunna ta. Problemet skulle nog bli att bära väskan till bilen. En sak i taget…
Kameran på stativ och fota med vänster handen. Ljuset började ju bli fint.
Efter den här bilden klarade jag inte mer. Nu fick det bli hemfärd. Dagen efter ett besök hos farbror doktorn. Axeln åkt ur led och spricka i skulderbladet blev domen. Efter det har det tagit mig mycket möda och stora besvär att redigera bilderna, jag är inte vänsterhänt kan jag konstatera 😉 Men nu tre veckor senare börjar det så smått ordna sig. Det tar sin tid.
På återseende!
