Vitsippor

Finns det nått mer avkopplande och roligt än att dyka ner i ett hav av vitsippor? Jo visst gör det väl kanske det, men det ligger högt på min lista i alla fall. Det är så mysigt och lägga sig ner i havet och leta vitsippor som ses igenom andra vitsippor. Man hittar små kryp och spindelnät som gör det mer roligt. Fåglarna kvittrar och det luktar vår på riktigt. I år var inte havet så stort som det brukar av vitsipporna. Men det har varit lika med flera vårblommor. Om det är den förra varma sommaren eller våren som omväxlande varit varm och kall, blöt och torr vet jag inte.

På återseende!

 

 

Annonser

Blommor, fåglar och annat smått och gott

Jag har varit ute mycket med kameran den senaste tiden. Ny inspiration med macro efter att inte ha haft nått förra våren och första halvan av sommaren. Så det finns ett uppdämpt behov:-)

Men vi börjar med lite bilder från Sala där det brann förra året. Efter lite tipps från flera olika personer så hittade vi till ett par av ställena. Fascinerande att det kan brinna ena året och nästa börjar det spira grönska i området.

 

Från eld till hav. Ibland är det inte långt emellan. I närheten av vår sjöbod hittade både rödbena och strandskata

Lite andra fåglar jag snubblat över

Busksvätta

Svanar

Sädesärla

Maskrosor är inte så tokiga de heller, små gula solar som lyser upp tillvaron.

Häggen som blommar och luktar underbart

Häggen och myran

På återseende!

 

Första dagen i Björkliden

Vi kom upp till stugan i Björkliden på eftermiddagen/kvällningen. Det är ett helt annat landskap som öppnar sig än platta Uppland.

Solen höll på att gå ner och det blir ett så härligt ljus med en blandning av rosa och blått. Utsikten från stugan är inte helt fel 😉

Jag hade plan att se efter norrsken på kvällen men förklylning och lång resa gjorde att jag somnade tidigt…. Tydligen hade det varit lite fick jag veta dagen efter..

Nästa morgon började med klarblå himmel och solsken.

En hel del snö var det i alla fall.

Vi tog bilen och åkte runt lite, först hamnade vi i Riskgränsen.

Ett stopp vid Tornehamn för att kolla om det kunde vara ett bra ställe att fota norrsken på kvällen.

Innan solen gick ner för dagen hann vi ett snabbt stopp i Abisko och lite fika. Abisko Canyon är alltid fantastiskt läcker, men ett den är ett snäpp vassare sommartid.

Jag förstår inte hur folk vågar gå så nära kanten…

Korsning

Kvällen kommer och i nu ska jag hålla mig vaken och kolla efter norrsken

Och ja det blev norrsken till sist, men också mycket moln….

Nya tag dagen efter, på återseende!

 

 

Längtan efter norrsken

Den här säsongen har inte norrskenet visat sig från den bästa sidan, än i alla fall! Man kan ju alltid hoppas på att få nått tillfälle här hemma, när allt stämmer. Det är jobbigt i  veckorna när man ska kliva upp i ottan för att åka och jobba. I alla fall jag är så trött på kvällarna att jag somnar tidigt och åka ut och försöka få till det med norrsken är inte vad man orkar då. Det har varit några tillfällen fredag eller lördag de har flaggat för chans till norrsken så jag har dragit ut. Men nja, inte nått super bra norrsken.. Men här kommer några bilder från försöken.

Det första försöket var i november. Ett nytt ställe att testa på gjordes. Det första vi stöter på är militärer! Det är övning här! Va! Men vi hittade ett ställe där vi kunde vara i lugn och ro. Men nått litet norrsken var det ju i alla fall, men knappt synligt för ögat. Men en fin kväll/natt.

Den andra gången blev det en blixt utryckning, såg på norrskenssidan att det var en hyffsad prognos men att en person i närheten sett norrsken. På med kläder och ut. Det var molnigt men ja vi provar. Jag hann ut och få några bilder. Det var riktigt bra innan de kom moln, morr.

I fredags kväll var det också bra prognos. Lite molnigt var det den här gången också. Men jag tänkte, jag chansar. Men den här gången var det inte någon bra lycka där jag var…

Om en vecka drar jag upp till Lappland och man kan hoppas på att det blir lite bättre förhållanden där…

På återseende!

Gysinge

Gysinge är ett favoritutlyktsmål. Dels ligger det nära och det bjuder på många olika motiv. Jag som älskar vatten och långa slutartider gör ju inte saken sämre. Eftersom jag har haft problem med att vara ute och röra mig är det skönt att kunna komma ut och gå men inte behöva gå så långa sträckor och kunna röra sig efter vägen. Visst vill jag ner utanför men det har jag fått hoppa över. Man kan hitta mycket roligt ändå.  Jag har varit till Gysinge vid två tillfällen när det var som finast med kalla dagar och mycket snö.

Det första var i slutet av januari när Biofoto har sin träff där. Jag var hälsade på en sväng på lördagen.

En av förhoppningarna var att se uttern under dagen. Men jag lyckades med en mink och strömstare på samma bild i alla fall.

 

 

Jag hörde ett kvitter från ett träd och började leta vart det kom ifrån. Till sist hittade jag stjärtmesar. Så söta men ack så fruktansvärt snabba….

Den andra gången var det solsken och ca 15 grader kallt och ett helt annat Gysinge

 

På återseende!

 

 

 

 

 

 

 

Jakten på kungsfiskaren

Jag fick tips för ett tag sedan om att det finns en kungsfiskare här hemmavid. Tänkte att det  kunde bli  lagom små promenader för mig när jag ska försöka komma igång igen. Så jag tog stol och fika med mig så jag kunde sitta och vila om jag behövde. Det var kallt och fint väder. Vid första tillfället jag gjorde ett försök så lyckades jag riktigt bra. Bra påklädd och med kamera och fika i högsta hugg tog jag en långsam promenad dit där jag trodde det skulle kunna vara. Jag ställde upp mina saker och satt mig tillrätta. Det fanns änder i massor. Så jag började med att fota dom.

Helt plötsligt blev det ett väldigt oro i lägret och änderna flög runt i vattnet.

Det visade sig att det var en mink på jakt. Jag såg den bara nån meter ifrån mig men jag lyckades inte få till nått kort på den. Mitt i uppståndelsen dök den upp! Kungsfiskaren, så söt och så snabb. Det blev ett kort möte den satt på några olika grenar sen drog den och kom inte tillbaka.

Jag har varit tillbaka vid flera tillfällen men inte sett den igen tyvärr. Men änderna levererar i alla fall. Minken har heller inte synas till.

Vid ett tillfälle var det ca 20 grader kallt och fin rök i vattnet. Det var väldigt stor skillnad mellan sol och skugga.

Sökandet fortsätter, på återseende!

 

 

 

Efter stormen Alfrida

Stormen Alfrida drog förbi här första dagarna på året. Det blåste riktigt ordentligt och ljuset fladdrade här hemma. Det här är från smhi vad det blåste på Örskär efter klockan 10 på kvällen sen ökade det

Så för säkerhets skull tappade jag upp vatten och letade fram ljus och laddade telefonen, men här i Tierp klarade vi oss från strömlöst, men det vart många hushåll häromkring som blev strömlösa och en del väldigt länge.  Dagen efter kunde man se vad sjövattnet hur  vattnet var högt upp för att sen dagen efter sjukna igen.

En kompis och jag drog ut för att se om vi kunde se några spår efter stormen några dagar efter. Det låg träd lite här och var och man såg vid havet att vattnet hade varit uppe högt och tagit med sig isblock. Det är praktiskt att man kan åka bil och inte behöva gå så mycket när man har ont i höfterna….

Vi började i Sikhjälma. Det var mycket dyning i havet.

Efter det blev det Fågelsundet. Lite nostalgisk blir man när man ser en fiskekutter. Jag kan höra ljudet dunk, dunk  och känna dofterna och tankarna går  till morfar.

Havsörnarna var trevlig och visade upp sig.

 

Till sist blev det ett stopp vid Slada hamn för att kolla läget vid sjöboden. Allt såg lugnt ut.

På återseende!

Höstmorgon vid Knuthöjdsmossen

På värmlandstrippen avslutade vi med att på söndagsmorgonen vara vid Knuthöjdsmossen när solen gick upp. Vi var väldigt förhoppningsfulla för det var en väldig dimma på vägen dit. Yes det kommer att bli kanon! Men när vi kom fram dit så var det inte lika dimmigt som man skulle ha önskat, men visst lite dimma var det. Vi traskade ut på spången och gick runt för att hitta ett bra ställe. Sen var det bara att hålla tummarna och vänta på att solen skulle gå upp.

 

 

Dimman började dyka upp så det var bara att göra en förflyttning och leta ett bra ställe.

Solen gick upp och dimman som var försvann. Men det blev en del härliga höstfärger som kom fram på ett annat sätt.

Knuthöjdsmossen är ett underbart ställe att besöka. Och som jag gärna kommer tillbaka till. Doften av fuktig mossa och ljuset som varierar från gång till gång. Ljudet av klafs klafs när man går på spången den nuddar vattnet. På våren hör man fåglarna som vaknar till liv med ljuset. Hösten har en annan charm.

På återseende!

 

 

Hjälstaviken

Vid ett par tillfällen har jag besökt Hjälstaviken i höst. Vid båda tillfällena har jag haft nöjet att se Ägretthägrarna. Första gången var det på avstånd, men ändå.

Den andra gången lyckades bättre.

 

Den första gången var gråhägrarna samarbetsvilliga och hungriga, för det var mycket fiske.

Skarvarna fiskade också. I grupp.

Vid andra tillfället fick jag även träffa på skäggmesarna.

Ett roligt ställe att besöka och jag kommer definitivt att åka tillbaka. Praktiskt också för det är inte så långt dit.

På återseende!

 

Minkfamiljen

I sommar har jag följt en minkfamilj som bodde i närheten av vår sjöbod och de sprang nästan dagligen förbi oss. Efter att ha sprungit fram och tillbaka och det var ungar hit och ungar dit så såg jag de allihopa tillsammans en dag och det var 5 ungar.  När de var små så var det ganska så orädda, de kunde ligga och sova i solen så stilla och lugnt att man inte såg dem förrän de rörde sig…. Det visade jag bilder på förut. Men eftersom de växte upp så blev de lite mer skygga men ändå lite nyfikna.

Jag vet att de inte hör hemma här i området, men de är så enormt söta. Hoppas få fortsätta följa familjen.

På återseende