På värmlandstrippen avslutade vi med att på söndagsmorgonen vara vid Knuthöjdsmossen när solen gick upp. Vi var väldigt förhoppningsfulla för det var en väldig dimma på vägen dit. Yes det kommer att bli kanon! Men när vi kom fram dit så var det inte lika dimmigt som man skulle ha önskat, men visst lite dimma var det. Vi traskade ut på spången och gick runt för att hitta ett bra ställe. Sen var det bara att hålla tummarna och vänta på att solen skulle gå upp.
Dimman började dyka upp så det var bara att göra en förflyttning och leta ett bra ställe.
Solen gick upp och dimman som var försvann. Men det blev en del härliga höstfärger som kom fram på ett annat sätt.
Knuthöjdsmossen är ett underbart ställe att besöka. Och som jag gärna kommer tillbaka till. Doften av fuktig mossa och ljuset som varierar från gång till gång. Ljudet av klafs klafs när man går på spången den nuddar vattnet. På våren hör man fåglarna som vaknar till liv med ljuset. Hösten har en annan charm.
På återseende!
carinabodin 